Oss håller inga bojor, oss binder inga band

1.300 mil med Castor genom Europa.

Hennes farfar brände Marie Antoinettes brev till Axel von Fersen, hennes farmors mor, hovdam till två ryska tsaristor, lämnade blommor till Napoleon, åt middag med Goethe och visades Vatikanen av Lord Byron. Hennes morfar fick en krater på månen uppkallad efter sig och hennes pappa var forskningsresanden, vetenskapsmannen och deckarförfattaren Axel Klinckowström, »Klinckan«. Hennes mamma skötte godset Stafsund med mottot hon myntat, »Kvinnor kan«. Själv red Linde Klinckowström ensam 1.300 mil till Paris och Rom på sin häst Castor innan hon gifte sig med greve Hans von Rosen, dubbel olympisk guldmedaljör i hoppning. Så kan man kort, mycket kort, sammanfatta ett märkligt liv.

Text: Jan Mårtensson, Ambassadör Foto: Privata arkiv

Vem var hon då, Ebba, Astrid, Beate- Sophie Axelsdotter Klinckowström? Hon föddes 1902 på Stafsund och växte upp i en excentrisk familj tillsammans med två syskon, Harald och Thora. Intresset för hästar kom att prägla hennes liv från barndomen till slutet, 2000. Det berättas att Linde och Thora som barn red omkring på sina ponnyhästar och sjöng sin kampsång »Oss håller inga bojor, oss binder inga band«. På trakten kallades de »Ekerö-skräcken«.

Skolan var ingenting Linde prioriterade. De guvernanter som försökte förmedla kunskap lämnade Stafsund utan att ha satt några större spår hos sin elev, men det sas att de hade lärt sig rida.

Linde fick en gedigen ridutbildning av bland andra den legendariske »Bolten«, överste Gustaf-Adolf Boltenstern som varit chef för Strömsholm, sekundchef för Livdragonerna och olympisk silvermedaljör i dressyr. Det gav resultat. Hon deltog i många tävlingar och avancerade mot toppskiktet i resultatslistorna som dominerades av det militära inslaget. Sverige hade ju då åtta kavalleriregementen.

Kvinnor var i minoritet inom ridsporten, men några fanns som Marja Flodquist och Barbro Lagerfelt, »Nuppe« som senare gifte sig med akademistallmästaren vid Uppsala Universitet Helmer Mörner. Marja var dotter till »ryttardoktorn« Lars Flodquist, en av förgrundsfigurerna inom svensk ridsport och »fadern« till Civila Ryttarförbundet som grundades på 1920-talet. I Förbundets första tävling 1925 ställde Linde upp med sin Castor och kom tvåa bland 17 deltagare. Stockholms Dagblad skrev bla. »Särskilt frapperade fröken Klinckowströms eleganta ridning som verkligen bragte publiken till hänförelse«.

Castor kom att bli »Den stora kärleken« i hennes liv vid sidan av Hans von Rosen och ligger begravd under en minnessten i parken till Lindö, herrgården i Sörmland där Linde skulle tillbringa en stor del av sitt liv under sitt äktenskap med Hans von Rosen.

Hon hade köpt Castor som föl, men han hade inte fått något särskilt varmt välkomnande. Kusken på Stafsund var inte nådig. »Fy fan fröken, va ska ho ha den där kalven te. Rid tebaks me ́n, det där blir aldrig nån häst åv.« »Klinckan« var inte mindre kritisk. Men de högg i sten. Ekipaget Linde/Castor blev mycket framgångsrikt på banorna i olika tävlingar, både hemma och internationellt.

Den första av Lindes sex långritter gick till Romanäs sanatorium i Småland våren 1926 för att hälsa på sin väninna Nuppe Mörner, en distans på 30 mil och den gav mersmak. Lindes syster Thora hade gift sig i Paris med Nils von Dardel, en av de »stora« inom svensk konst och Linde bestämde sig för att rida dit och hälsa på henne.

Men det var inte ett företag utan risker. Europa hade ännu inte återhämtat sig efter världskrigets kaos och förstörelse. Social oro, arbetslöshet, inflation och politiska motsättningar rådde. Da- gens utbyggda hotellnät existerade inte liksom inte heller kontokort och mobiltelefoner för att något antyda också de praktiska problemen.

I Stockholm levde Linde ett sorglöst överklassliv med baler på herrgårdar och fester i dåtidens societet, en värld präglades av optimism och framtidstro.

Gatsbyeran var där. Kriget över, allt var möjligt. Coco Chanel, jazz. Cecil och Grand var mötesplatserna. Kvinnlig rösträtt, kvinnor tog för sig.

Men alla fick inte del av den champagnegnistrande, frigjorda världen. De sociala spänningarna växte och fredsslutet i Versailles kastade en slagskugga över efterkrigstidens Europa. Tsaren störtades, kaiser Wilhelm abdikerade. Hitler och Mussolini framträdde på den internationella scenen och i Ryssland väntade Stalin i kulisserna.

Till Paris

1926 gick startskottet för Paris. Svårigheterna var många, inte minst de byråkratiska. På UD hade man skrattat åt hennes planer. »Hörde jag rätt? Vill fröken rida till Paris? Det var det mest komiska jag har hört.« Liknande tongångar kom från andra håll, men den 20 september bar det av ner genom Sverige, till Lübeck och Hamburg.

Genom Belgien där Linde fick bevittna bröllopet mellan prinsessan Astrid och kronprins Leopold. Så följde Holland innan franska gränsen korsades. Ibland tog hon nattkvarter på ett slott hos någon släkting, ibland sov hon i spiltan hos Castor under en hästfilt.

Väl framme i Paris umgicks Linde i Thoras och Nils von Dardels vänkrets där Picasso, Cocteau, Rolf de Mare ́, Den Svenska Balettens skapare ingick tillsammans med många andra som Grünewald och Hjertén. En glittrig epok beskriven av Hemingway och F. Scott-Fitzgerald.

Till Rom

Nästa ritt, 1928, gick till Rom via Stralsund, släkten Klinckowströms gamla domäner, och vidare via Berlin och München ner till italienska gränsen för att fortsätta över Appeninerna till Rom.

När Linde red genom Europa mottogs hon furstligt. Människomassor. Blommor, festligheter, intervjuer. Castor och Linde var ett medialt par i ett krigstrött Europa. Men hon lät det inte stiga sig åt huvudet, såg på sig själv med distans.

I Rom kom Linde i kontakt med ryska emigrantkretsar, flyktingar undan revolutionen. Prins Alexander Wolkonsky och hans familj blev hennes nära vänner. Linde skriver att »hon kunde aldrig sluta förvåna sig över att de, som vuxit upp i en sådan lyx och rikedom som varit totalt okänd i Sverige, nu arbetade med sin händer för sitt uppehälle och aldrig klagade«.

Furst Jusopov, gift med tsarens brorsdotter och tidigare en av Rysslands rikaste män, var en annan bekantskap. Jusopov var ju den som sköt munken Rasputin som ansågs ha ett fördärvligt inflytande över tsarfamiljen. Överallt blev hon gästfritt mottagen, inte minst av de italienska kavalleriregementena. 

Men ritterna upphörde inte med Rom och Italien. Hon skulle rida tillbaka till Paris 1930 och till Rom via Bryssel, där hon stannade en längre tid för att hjälpa sin pappas sjuklige kusin som varit handsekreterare till ryske tsaren. Där träffade hon en man som skulle betyda mycket för henne genom livet, den italienske markisen Borsarelli, en av Europas främsta tävlingsryttare.

Lindes dagböcker liksom brev och hennes böcker från ritterna berättar intressant och medryckande om hennes äventyr, inte minst om färderna genom ett Europa, kännetecknat av misär och politiska oro liksom av motsättningarna till följd av uppdelningen efter Versaillesfreden där nya gränser drogs utan hänsyn till det bestående. Ett klimat som gav näring till det som komma skulle, det andra världskriget.

Hur var då människan Linde Klinckowström-von Rosen? Enligt vänner och släktingar var hon humoristisk, kapabel, viljestark och handlingskraftig. Tvivlade aldrig på sig själv, men var samtidigt romantisk. Slagfärdig och social, umgicks i slott och salonger men hade också fått ett folkligt förhållningsätt till människor från stallbackar och ridhus. Absolut inte högfärdig, tvärtom, lätt för att ta folk av alla kategorier. »Arbetarnas konversation är bra mycket mer värdefull än det skitprat man hör i diplomatiska salonger«, skriver hon.

En originell och stark kvinna som förvaltade arvet från sin mamma, »kvinnor kan«. Och det är med glädje jag skrivit boken om Linde i samarbete med hennes dotterdotter Susanne Giraud. 

Publicerades 2013-06-17 13:48
Klicka här för
datum och marschvägar

Program

21 okt Beridna Högvaktens dag Läs mer
19 nov Beridna Högvaktens och Livgardets Dragonmusikkårs konsert Läs mer
26 nov Stallvisning Läs mer

Besök vårt filmbibliotek

Följ oss på Facebook

Kontrollera och uppdatera dina medlemsuppgifter

Föreningen för den Beridna Högvakten har tagit ett nytt och modernt medlemsregister i bruk.

Klicka här för att läsa mer om hur du gör och för att aktivera ditt användarkonto och kontrollera eller uppdatera dina medlemsuppgifter. Det är viktigt för föreningen vi har korrekta och uppdaterade uppgifter så att du som medlem kan få bästa möjliga medlemsservice.

Hedra minnet av en närstående

Skänk en minnesgåva till Föreningen för den Beridna Högvakten. Du stödjer en hundraårig tradition väl värd att bevara.

Följ Livgardets Dragonmusikkår

Livgardets dragonmusikkår (LDK) rider först i den beridna vaktparaden. Här kan du läsa om deras vardag.

 

 

 

Tillsammans med våra sponsorer och drygt 24 000 medlemmar håller vi denna stolta tradition vid liv!