I nådens år 2013

En liten krönika kring ätten Bernadottes tvåhundraåriga historia i Sverige. Sveriges Riksdag valde 1810 den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte till svensk tronföljare. Tämligen omgående efter sin ankomst till Sverige kom Karl Johan, som hans svenska namn blev, att ta över den egentliga regeringsmakten. Nästa år kan vi svenskar fira en tvåhundraårig fred vars grundläggare Karl Johan är. 1824 skapades också den svensk-norska unionen. År 1818 blev Karl Johan kung och den Bernadotteska ätten blev den regerande dynastin i vårt land. Oskar I och Carl XVI Gustaf får här exemplifiera Bernadottehistorien och till detta fogas några ceremonihistoriska reflektioner.

Text: Göran Alm, fil. dr

Gamla krönikor börjar ju gärna sina berättelser med just I nådens år, så varför inte inleda denna exposé just så. Den 15 september 2013 är det fyrtio år sedan Konung Carl XVI Gustaf blev kungariket Sveriges monark. En ung man på 27 år efterträdde sin drygt nittio år gamla farfar, kung Gustaf VI Adolf. Farfar skulle närmast kunna beskrivas som en nationalklenod respekterad av alla, en storslagen kulturpersonlighet och i många stycken en mycket vis man. Uppgiften som lades på den unge monarkens skuldror var ingalunda lätt. Sverige fick inte enbart en ny och mycket ung regent, utan också en ny konstitution med mycket knapphändiga beskrivningar av statschefsrollen. Det har kommit att bli Kung Carl Gustafs stora bidrag till det moderna svenska samhället just formandet av en statschefsroll i tiden.

Den fyrtioåriga regeringstiden gör Kungen nästan till en rekordhållare i svensk historia. Om man räknar in Gustav Vasas två år som riksföreståndare var denne renässansfurste landets konung i trettionio år. Rekordet innehas dock av Gustaf V som var Sveriges konung i fyrtiotre år. När kung Gustaf firade sitt fyrtioåriga regeringsjubileum var dock han åttioåtta år gammal.

Samma dag som Kungen blev statsöverhuvud föddes i den i Bernadottehistorien så viktiga staden Örebro en pojke, som kom att få namnet Daniel Westling. Kopplingen mellan ort och födelsedatum är intressant med tanke på att Daniel Westling idag är prins av Sverige och gemål till Kronprinsessan Victoria. Inte sedan Johan III: s äktenskap med Gunilla Bielke 1585 har en svensk medborgare genom giftermål upptagits i det Kungl. Huset och därmed tilldelats kunglig rang.

Den 23 december i år fyller Drottning Silvia sjuttio år. Sedan den 19 juni 1976 har Hon varit Sveriges Drottning. Om uttrycket tillåts så kom Drottning Silvia till ett ungkarlshov. Under 1900- talet försvann successivt ett stort antal kungliga ceremonier. Inte minst under kung Gustaf Adolfs och drottning Louises tid minimerades ceremonierna påtagligt. Bildlikt kan man säga att bruket av ceremonier gick från stor hovuniform över frack till kavajkostym. Det var i princip enbart vid Riksdagsöppnande, statsbesök och ambassadörsaudienser som ett traditionsenligt ceremoniel togs i bruk och då i så avskalad form som möjligt. Vi kan minnas Karl Gerhards kuplett om kung Gustaf Adolf, där han beskrevs som den förste amanuensen i vår kungliga demokrati. Vid tronskiftet 1973 låg den nye monarkens huvudintresse i att förvandla ett ålderstiget hov till en modern och effektiv organisation till stöd för statschefen

Kungaparet har satsat mycket tid och kraft på verksamheter som kan stödja barn och ungdomars utveckling. Engagemanget har inte begränsats till Sverige utan gäller hela världen. Det kan gälla ledarskapsutveckling för ungdomar och regelbundet ordnas på Stockholms Slott seminarier kring dessa frågor i nära samarbete med scoutrörelsen. Årligen samlas ungdomar från olika delar av världen till ett World Child and Youth Forum som Kungaparets gäster. Drottning Silvias engagemang för världens barn är väl känt. Drottningen tog initiativet till bildandet av stiftelsen Childhood, som verkar för utsatta barn i världen.

Ett annat välkänt initiativ är grundandet av Stiftelsen Silviahemmet, där man under Drottningens beskydd bland annat utbildar vårdpersonal i demensfrågor. Bröllopet mellan Kung Carl Gustaf och fröken Silvia Renate Sommerlath 1976 blev en vändpunkt för bruket av ceremonier. Bröllopet i sig var ganska unikt, eftersom det då gått 179 år sedan en regerande svensk monark ingått äktenskap. Då var det Gustav IV Adolf som förmäldes med prinsessan Fredrika av Baden. Inte sedan Karl XV: s tid hade en arvsberättigad prins gift sig i Sverige. Kungens föräldrar vigdes exempelvis i prinsessan Sibyllas hemstad Coburg 1932.

Vid Kungaparets vigsel i Storkyrkan återinfördes bruket av regalier. Erik XIV: s kungakrona och Lovisa Ulrikas drottningkrona placerades då vid högaltaret i Storkyrkan. På historiskt sätt gjorde landets nya Drottning officiell entré på Kungl. Slottet. Efter att brudparet åkt genom huvudstaden i hästanspända galavagnar omgivna av tropp ur Livgardet till häst roddes Kungaparet i slupen Vasaordern till Logårdstrappan nedanför slottet. Skeppsbron hade förvandlats till en grönskande trädgård när den nya Drottningen skred in på Slottet, välkomsthälsad av Ståthållaren.

Ser vi på inkommande statsbesök under Gustaf VI Adolfs tid så var ceremonierna nedtagna till ett minimum. Kom den gästande statschefen till Arlanda så mötte kungen där, hedersvakt inspekterades och nationalsången för den gästande statschefens land spelades, men däremot inte den svenska. Inne i huvudstaden ordnades kortege med galavagnar och hästar. Någon officiell mottagningsceremoni anordnades däremot inte.

Efter Kungaparets bröllop utvecklades statsbesöksceremonielet. När exempelvis Norges kung Olav kom på statsbesök 1975, alltså året före bröllopet, anlände den norske monarken till Stockholms Central, där den svenske Kungen mötte sin gäst. På perrongen ägde välkomstceremonierna rum. Traditionen kom att förändras och numera möts den gästande statschefen normalt på Arlanda av exempelvis Kronprinsessan och en bilkortege för gästerna till Hovstallet. Där väntar Kungaparet och därifrån utgår den stora kortegen med tropp ur Livgardet och värdparet och deras gäster färdas i en paradkalesch à la D´Aumont genom staden upp till Slottet. Den stora välkomstceremonin äger sedan rum på Slottets inre borggård som historiskt sett är Slottets centrala paradplats. Där väntar grenadjärvakt, musikkår, representanter för regeringen, höga ämbetsmän i staten med flera och nationalsångerna spelas. Ceremonierna har blivit rikare och färgstarkare.

Går vi tillbaks i Bernadottehistorien till kung Oskar I: s och drottning Josefinas tid kan vi finna paralleller till vår egen tid och dagens Kungapar. Naturligtvis var situationen vid 1800-talets mitt i hög grad annorlunda än idag. Konungen ägde att allena styra Riket som det var stadfäst i den tidens grundlag. Ändå kan vi intresse- och engagemangsmässigt ana likheter. Oskar I och hans drottning var starkt socialt engagerade, vilket kom att prägla deras arbete för Sverige. I korthet skall några av dessa insatser framhållas. Som kronprinsregent drev Oskar, trots starkt motstånd igenom en av de viktigaste reformerna i svensk historia nämligen folkskolestadgan som gav alla barn rätt att, oavsett föräldrarnas ekonomiska eller sociala status få lära sig att läsa skriva och räkna. Oskar fanns också med både i den svenska och den internationella debatten kring frågor om en humanare fångvård. Han publicerade bland annat en skrift med titeln »Om Straff och straffanstalter «, där han propagerade för en fånges rätt till enskild cell. Som en konsekvens av detta infördes cellsystemet på svenska fängelser. Sjukvård i dess olika former tillhörde de områden som kungaparet intresserade sig för.

Det var Oskar I som stadfäste att det var ett allmänt samhällsansvar att svara för vård av sjuka och åldringar. Redan i samtiden talades det om att drottning Josefina hade ett alltför stort inflytande över de regeringsfrågor som kungen drev. De frågor som vi idag kanske skulle beteckna som mjuka var inte alltid högprioriterade i Sveriges Riksdag.

En av de viktigaste politiska frågorna som engagerade Oskar I och drottning Josefina var frågan om trosfrihet för svenska medborgare. Lagen, det så kal. - lade Konventikelplakatet, stipulerade att alla svenska medborgare måste vara medlemmar av statskyrkan. Om någon svensk bröt mot detta kunde de sättas på fästning, göras arvlösa och till och med landsförvisas. Drottningen var själv en hängiven och djupt troende katolik. Kungaparet arbetade aktivt för att konventikelplakatet skulle upphävas och att religionsfrihet skulle införas. Upphävandet fick Oskar aldrig uppleva, men en tid efter kungens död 1858 avskaffades plakatet och en partiell trosfrihet infördes. Det är frågan om inte Sverige var sist i Europa med att införa denna frihet, som för oss idag är så självklar.

Mycket av drottningens arbete i denna fråga bottnade givetvis i att hon önskade se Katolska kyrkan erkänd i Sverige, men den stora konsekvensen blev trots allt något annat. Genom införandet av religionsfrihet öppnades vägen för frikyrkorörelsen. Dessa kyrkor kom tillsammans med nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen att bli en starkt pådrivande kraft i den demokratiseringsprocess som kom att prägla landet årtiondena kring sekelskiftet 1900.

Till sist något om ceremonier och hästar under Oskar I: s tid. Ceremonier och parader tillhörde de självklara inslagen i huvudstaden. Kungafamiljens medlemmar deltog flitigt på olika sätt. Inte minst i det militära livet deltog familjen flitigt. Vid de stora trupprevyerna på Ladugårdsgärdet var det en självklarhet att familjen deltog både i de militära aktiviteterna och i det omgivande sociala livet med Borgen och Rosendals slott som självklara centra. I sin dagbok skrev sångarprinsen Gustaf, den Bernadotteska familjens store kompositör, att »i morgon är det trupprevy på Ladugårdsgärde. Undrar om det är Pappas eller min marsch som musikkåren kommer att framföra. « Dagboken gav aldrig svaret på den unge kompositörens fråga.

Publicerades 2013-11-29 09:02
Klicka här för
datum och marschvägar

Program

14 jul Kortege vid Kronprinsessans födelsedagsfirande Läs mer
Start klockan 13:00
31 jul Beriden vaktparad Läs mer
1 aug Beriden vaktparad Läs mer
2 aug Beriden vaktparad Läs mer
3 aug Beriden vaktparad Läs mer

Besök vårt filmbibliotek

Följ oss på Facebook

Kontrollera och uppdatera dina medlemsuppgifter

Föreningen för den Beridna Högvakten har tagit ett nytt och modernt medlemsregister i bruk.

Klicka här

för att läsa mer om hur du gör och för att aktivera ditt användarkonto och kontrollera eller uppdatera dina medlemsuppgifter. Det är viktigt för föreningen vi har korrekta och uppdaterade uppgifter så att du som medlem kan få bästa möjliga medlemsservice.

Hedra minnet av en närstående

Skänk en minnesgåva till Föreningen för den Beridna Högvakten. Du stödjer en hundraårig tradition väl värd att bevara.

Följ Livgardets Dragonmusikkår

Livgardets dragonmusikkår (LDK) rider först i den beridna vaktparaden. Här kan du läsa om deras vardag.

 

 

 

Tillsammans med våra sponsorer och drygt 24 000 medlemmar håller vi denna stolta tradition vid liv!