Beridare Bo Karlsson - Minnen från H.M Konungens hovstall

I drygt 40 år har beridaren Bo Karlsson kört korteger med kungligheter, politiker och annat känt folk från hela världen, ridit i a`la d`Aumount-spann vid två kungliga bröllop, medverkat vid jubileer, högtidsdagar och begravningar, utbildat kuskar och hästar och inte minst, sett till att den dagliga träningen och verksamheten på H.M. Konungens hovstall i Stockholm fungerat som den ska.

I över fyra decennier har Bo Karlsson stigit upp klockan 4.30 och rest från sin bostad i Mariefred till arbetet, först som kavaljerskusk och senare som beridare, på Hovstallet i Stockholm. Nu tackar beridaren för sig och går i pension.

– Det känns bra att gå medan flaggan är i topp. Jag har haft den stora ynnesten att arbeta på en fantastisk arbetsplats i nästan hela mitt yrkesverksamma liv med det som jag brinner för, hästar. Tiden har gått fort med träning, inkörning, audienser, statsbesök och somrarna på Solliden bland annat. Nu är det dags att lämna över till yngre förmågor.

Vi, från redaktionen på tidningen den Beridna Högvakten, hade det stora nöjet att en ljuvlig försommardag få åka med fodermarsken, Sara Thavenius och Bo Karlsson, på hans sista arbetsdag och träningspass ute på den Kungliga Djurgården. I en av skolvagnarna, dragna av parhästarna Felix och Mefisto, susade vi tryggt fram genom den grönskande och välskötta naturen som i alla år varit en del av den erfarna beridarens arbetsplats.

– Trots att Hovstallet ligger mitt i centrala Stockholm gör närheten till Djurgårdens välordnade park och ridvägar, att vi har de bästa tänkbara träningsmöjligheterna för våra hästar. Det är emellertid inte alla dagar som bjuder en sådan fantastisk naturupplevelse som den vi hade glädjen att uppleva.

– Hästarna tränas utomhus varje vardag året om, med uppehåll för de två månader när de går på sommarbete. Under vinterhalvåret kan väderförhållandena vara riktigt tuffa. Framförallt händerna är svåra att skydda när det blåser ishavsvindar och det är minusgrader.

Hovstallets hästar måste vara mycket väl förberedda och känna förtroende för både kuskar och ryttare för att klara av alla tänkbara och otänkbara situationer som kan uppstå i de ofta väldigt stora publika evenemang som de används för.

– Det ligger många timmars träning bakom varje hästs utbildning för att den skall klara av de olika uppdragen. Dagarna i stallet börjar klockan 6.30, efter morgonsysslorna tränas hästarna i två pass mellan klockan 8.00–11.00. Träningen sker antingen ute på Djurgården eller i ridhuset. På eftermiddagen får hästarna gå i hagen och i skrittmaskinen. Alla hästar rids eller körs i par, fyrspann, eller i a ́la d`Aumount. För trafiksäkerhetens skull är det angeläget att hästarna kontinuerligt tränas ute på gatorna bland bilar och fotgängare.

– Våra arbetsuppgifter varierar beroende på vad som står i agendan, det är alltid de kommande uppdragen som styr träningen. I vårt arbete ingår också persedel och vagnsvård, i samlingarna finns ett 70-tal selar samt 50 vagnar.

Beridare Bo Karlsson anställdes som kavaljerskusk på Hovstallet 1969. Efter dåvarande beridare Olle Walls bortgång 1986, övertog Bo hans befattning. Tidigare fanns bara tre beridare i hela landet. En på Flyinge, en på Strömsholm och en på Hovstallet.

– Att vara beridare på Hovstallet är lite speciellt för det handlar inte bara om att ha en gedigen hästkunskap utan också om att känna till traditionerna vid hovets ceremonier med selar, vagnar, kläder och annat.

Som beridare har Bo Karlsson haft det övergripande ansvaret för utbildning av hästar och kavaljerskuskar samt inköp av nya hästar.

– Jag har ett mycket bra kontaktnät med olika uppfödare som vet vilken typ av häst jag vill ha. Det viktigaste är temperamentet. Hästarna får inte vara lata men heller inte för nerviga. Jag tittar mycket på härstamning och naturligtvis exteriören. Små avvikelser i exteriören har jag inga problem med, men en bra ansatt hals är ett plus. Gångartsmässigt och storleksmässigt försöker man anpassa hästarna till varandra.

Efter veterinärbesiktning och en prövotid på några veckor börjar utbildningen. En del hästar som kommer nya till Hovstallet är inte inkörda, alla är dock ridna. Inkörningen sker på plats under ledning av beridaren.

– Till skillnad mot vad som är vanligast, att köra in hästen i enbett, tränar vi våra hästar i par redan från början. Vi tar hjälp av en äldre häst som stöttar den yngre. Den äldre hästen är ett ovärderligt stöd när det är dags att ge sig ut i stadstrafiken. Vi börjar med att tömköra i ridhuset. Då förbereder vi dem för att komma framför vagn genom att vänja dem vid sele och draglinor. Nästa steg är att spänna den unga hästen framför en vagn tillsammans med sin äldre kompis i den skyddande miljön inne på Hovstallets gård. Det går oftast bra, men visst har det hänt incidenter. När de lärt sig att vagnen inte är farlig, är det dags att försiktigt ge sig ut i trafiken, första tiden bara runt kvarteret. Det tar cirka två år innan hästen är utbildad för de stora uppdragen.

Att ha hästar uppstallade mitt inne i huvudstaden innebär ett extra stort engagemang eftersom möjligheten till hagvistelse är begränsad. Det krävs kontinuerlig träning och utbildning och också noggrann skötsel för att hålla hästarna lugna och harmoniska, så att de klarar av att möta de höga krav som faktiskt ställs på dem, säger Bo Karlsson.

– Många av hästarna på Hovstallet är i tjänst tills de är runt 20 år, därefter går de i pension och kommer till ett bra hem ute på landet. Den höga ålder de flesta hästar faktiskt uppnår här tycker jag är ett bra bevis på att de trivs och tränas rätt, vilket för mig är lika med god hästhållning.

En avsevärd förbättring av stallmiljön, både för hästar och personal, kom när spiltorna byggdes om till boxar och luftkonditionering sattes in i stallet 1997.

– Det är ett sinnrikt självförsörjande system som tar till vara på hästarnas kroppsvärme, filtrerar bort fukten, som vi led mycket av innan, och håller en konstant värme i stallet på 16 grader. Det har gjort stor skillnad för arbetsmiljön.

A ́la d`Aumount kan köras/ridas som fyrspann eller som sexspann och används vid speciellt högtidliga korteger vilket innebär att det inte finns någon kusk på kuskbocken utan det är ryttarna, som rider på de vänstra hästarna och har de högra hästarna som handhästar, som styr spannet.

– Att framföra ett spann bestående av fyra hästar och två ryttare eller ibland sex hästar och tre ryttare kräver mycket samarbete och att man tänker lika. Ryttarna och även hästarna måste vara samarbetsvilliga och anpassa sig efter varandra. Av min föregångare och läromästare, Olle Wall, har jag lärt mig allt jag kan om a ́la d`Aumount . Vi red ihop i tio år och behövde aldrig prata, vi visste precis vad som skulle göras.

Under 25 minnesvärda somrar tjänstgjorde Bo Karlsson på Öland, vid kungafamiljens sommarbostad Solliden. Uppgiften var främst att köra vid Kronprinsessans födelsedag men också att sköta om kungafamiljens ridhästar och att lära kungabarnen att rida.

– När kungabarnen var små fanns två Lippizanerhästar och tre ponnyhästar i stallet. Lippizaner skiljer sig lite från halvblodshästar. De är roliga att arbeta med, lite kvickare i temperamentet men trevliga ridoch körhästar. Alla tre barnen tillbringade mycket tid i stallet. Vi skötte om hästarna, red och körde, ordnade uteritter och annat skoj tillsammans. Numera kör vi ner fyra av Hovstallets hästar för ridning och körning under sommaren.

Åren vid Hovstallet har varit innehållsrika och Bo Karlsson är en outtömlig källa av historier om händelser och möten med celebriteter att ösa ur. Han var med vid gamle kungen Gustav VI Adolfs 90–årsdag 1972 och vid dennes begravning ett år senare.

– Kungens 90-årsdag var mitt första riktigt stora uppdrag då jag red a ́la d`Aumount. Jag minns att det trots att det var november, var det osedvanligt varmt. Begravningståget året efter har också lämnat ett starkt intryck.

– Det var otroligt mycket folk ute på stadens gator som följde kortegen under total tystnad.

Även kungens och drottningens bröllop den 19 juni 1976 tillhör självklart en av de större händelserna.

– Bröllopskaleschen var anspänd a`la d`Aumount och jag red en häst som hette Indus som var efter Infant-Anno.

Säkerhetsrutinerna kring korteger har förändrats radikalt de senaste decennierna. Man kan säga att mordet på Olof Palme blev en tydlig skiljelinje. Före mordet fanns det ingen säkerhet alls. Man tänkte helt enkelt inte i de banorna.

– Förr fanns till exempel ingen radiokommunikation mellan Säpo och Polisrytteriet, Hovstallet och Kavalleriet. Om man tittar på gamla bilder från när drottning Elisabeth var på besök sa ser man tydligt att det inte fanns några avspärrningar eller kravallstaket längs färdvägen och inte heller syns några polisryttare i kortegen. De var samma sak när Kungen och Drottningen gifte sig. Under vigseln upptäckte dock Säkerhetspolisen hur mycket folk som samlats på gatorna. Snabbt byttes de två lakejer, som normalt alltid åkte med på vagnen, ut mot två säpovakter. På plats bytte de kläder med varandra. Dessvärre passade inte lakejernas mössor i storlek. På bilder från kortegen efter vigseln ser man att säpovakterna sitter barhuvade bakom Kungen och Drottningen, vilket såklart gick emot traditionen. Jämför detta med kronprinsessan Viktorias och prins Daniels bröllop då säkerhetspådraget var rigoröst. Runt 500 000 personer och massmedia från hela världen kantade kortegevägen. Trycket var enormt, det var en fantastisk upplevelse.

En annan anekdot från förr som är helt otänkbar idag, skedde varje år i samband med Riksdagens högtidliga öppnande i Rikssalen den 10 januari.

– Jag körde ensam vagnen med Ceremonimästaren till Riksbanken på Mynttorget där han steg av för att hämta Riksregalierna, äpplet, spiran och kronan av guld. Därefter körde vi vidare till Riksmarskalksämbetet där Ceremonimästaren överlämnade de ovärderliga föremålen. Idag förvaras dessa dyrgripar i Skattkammaren bevakade av ett otal oigenomträngliga larmsystem.

En storslagen händelse som inte bara är minnesvärd utan också visar att de tusentals timmar av träning ger valuta för det nedlagda arbetet, var Kungens och Drottningens ankomst vid invigningen av Friidrotts-VM 1995 i Göteborg.

– Det satt 50 000 människor på läktaren, alla utrustade med blå skynken som höjdes och sänktes. Dessa symboliserade havets vågor. Det var en ovanligt het sommardag, så het att fernissan och bladguldet på vagnen började smälta. På arenan passerade vi igenom en kör bestående av 3 000 personer, ackompanjerade av Göteborgs symfoniorkester, också dessa utrustade med blå skynken som de öppnade och stängde varefter vagnen framfördes. Vagnen med Kungen och Drottningen kom då att se ut som en gondol som flöt fram på havet. Invigningsceremonin blev otroligt effektfull, jag har sett det på film i efterhand.

Det är inte bara händelser, korteger och parader som lämnat fina minnen utan några av hästarna har också lämnat speciella avtryck.

– På 70-talet hade vi en häst som hette Iller e. Immer-Polarstern. Han var mycket bra med utmärkt temperament för körning och ridning. Iller var halvbror och samtida med halvbröderna Palladin e. Frondeur-Polarstern och Jupiter e. Jarramas-Polarstern som var det första paret jag körde när jag började på Hovstallet. Mamman till alla tre hette Pia, ett mycket välkänt avelssto. Hovstallet har vid flera tillfällen köpt hästar från samma uppfödare då dessa visat sig passa bra för uppgifterna. Dukat e. Drabant

– Dragos minns jag väl för att det var en ovanligt tuff och arbetskrävande häst som egentligen inte var helt lämplig för Hovstallet. Av 80-talets hästar är det Jago e. Jaguar-Diamant som utmärker sig. Han var min arbetskamrat i 16 år. Jago var speciell, tuff i temperamentet men superärlig och en klippa vid skarpt läge.

Under sin tid vid Hovstallet har Bo Karlsson arbetat under sex Hovstallmästare, baron Karl Erik von Platen, överstelöjtnant Hans Skiöldebrand, överste Hodder Stjernswärd, överste Magnus Olson, generalen Jörn Beckmann och generalen Mertil Melin. – Sist men inte minst vill jag hedra minnet av bortgångna, Gustav Engström och Olof Wall, båda två genuina hästmänniskor med ett enormt kunnande som inspirerat och lärt mig mycket av det jag kan. De två har betytt mycket för mig.

Publicerades 2011-11-08 11:38
Klicka här för
datum och marschvägar

Program

8 okt Stallvisning Läs mer
21 okt Beridna Högvaktens dag Läs mer
19 nov Beridna Högvaktens och Livgardets Dragonmusikkårs konsert Läs mer
26 nov Stallvisning Läs mer

Besök vårt filmbibliotek

Följ oss på Facebook

Kontrollera och uppdatera dina medlemsuppgifter

Föreningen för den Beridna Högvakten har tagit ett nytt och modernt medlemsregister i bruk.

Klicka här

för att läsa mer om hur du gör och för att aktivera ditt användarkonto och kontrollera eller uppdatera dina medlemsuppgifter. Det är viktigt för föreningen vi har korrekta och uppdaterade uppgifter så att du som medlem kan få bästa möjliga medlemsservice.

Hedra minnet av en närstående

Skänk en minnesgåva till Föreningen för den Beridna Högvakten. Du stödjer en hundraårig tradition väl värd att bevara.

Följ Livgardets Dragonmusikkår

Livgardets dragonmusikkår (LDK) rider först i den beridna vaktparaden. Här kan du läsa om deras vardag.

 

 

 

Tillsammans med våra sponsorer och drygt 24 000 medlemmar håller vi denna stolta tradition vid liv!