Beridna musikkåren

Beridna musikkåren – en musikalisk upplevelse

För alla oss vaktparadsentusiaster är blåsmusiken som utförs av den beridna musikkåren en särskilt magnifik upplevelse. De ståtliga pukhästarna i täten följs av fanfartrumpetarna och de tjugo musikerna. Alla har gammal stämbesättning, instrument och hästutrustning som medger spelning under ritten till Slottet. Den beridna musikkåren är unik i sitt slag.

Nyrekrytering

Rekryteringen av nya musiker till försvarets musikkårer är avgörande för militärmusikens framtid. En annan viktigt sak är samarbetet mellan de olika musikkårerna. Försvarsmusikcentrum på Livgardet i Kungsängen har där en stor uppgift att fylla liksom blåsmusiklivet i allmänhet samt de kommunala musik- och kulturskolorna ute i landet.

Dragonmusikkåren

Livgardets Dragonmusikkår bildades 1990 under namnet Arméns Dragontrumpetare. Anledningen var att sex värnpliktiga trumpetare deltog som förstärkning i den beridna musikkåren. Försöket slog väl ut. Fram till 2001 leddes den musikaliska utvecklingen till häst av Stig Rydqvist. Stig Rydqvist efterträddes av stabstrumpetare Olle Hermansen som tidigare anfört Arméns Musikkår. Musikkåren har till största del bestått av värnpliktiga men under senare år har man fått ett ökande antal anställda musiker. Samtlig personal är från hösten 2011 anställd.

2008 bytte kåren namn till Dragonmusikkåren och Olle Hermansen efterträddes av kapten Gustav Lundström.

Till häst använder dragonmusikkåren kavalleriets traditionella stämbesättning med mässingsinstrument och pukor. Denna utvecklades under mitten av 1800-talet då de industriella och tekniska landvinningarna gjorde det möjligt att bygga ljudstarka blåsinstrument med ventiler. På så sätt kunde man spela alla toner och därmed melodier vilket inte var fallet med äldre tiders naturtrumpeter vilka endast kunde användas inom en och samma tonart.

Musikkårens sammansättning liknar idag den som var i bruk för 100 år sedan och marschmusiken som spelas skildrar också denna epok även om modernare musik självklart också förekommer. Bakom pukhästarna rider fanfartrumpetarna på vita hästar. Dessa fanprydda instrument har inga ventiler och spelar mestadels signalmotiv i marscherna. Det var dessa instrument som traditionellt användes av beridna förband som signalinstrument, det vill säga de framför olika signaler för att vidarebefordra kommandon i fält.

Längre bak i musikkåren rider ”harmonimusiken”, det vill säga melodi- och ackompanjerande instrument. Kornetterna spelar oftast melodin, althorn och bastrumpeter spelar kompstämmor. På högerflanken finns tre stora bastubor som ger en klanglig botten i musiken men som också har en viktig rytmisk funktion. En mindre variant av bastuban – barytonhornet (den engelska benämningen euphonium är idag vanligare) spelar ofta vackra kontramelodier som vävs samman med melodin i marschmusiken. Alla instrument spelas med höger hand för att hästens tyglar ska kunna hållas i den vänstra. Pukhästarna styrs med så kallade fottyglar som är kopplade till stigbyglarna. Ryttaren får därmed båda händerna fria för pukstockarna.